Lupiner färgar vägkanter, oodlade åkrar och oskötta massplanteringar i blålila, rosa och vitt. Under några dagar eller veckor är det kanske vackert men snart är de vissnande fröställningar kvar som sprider sina frön för att täcka ännu större områden nästa sommar. Lupin är den mest utbredda och därmed mest problematiska invasiva arten. Börja med att bekämpa den på din egen tomt.
Lupiner övertar lite större område från år till år om den inte stoppas.
Problemet med lupiner är att de liksom andra invasiva arter övertar växtplatser från den lokala floran men ingen annan lika tydligt och massivt som lupinen. På vägkanten är det de sköra ängsväxterna och låga risen som får ge vika. Lupinerna samlar dessutom kväve från luften med hjälp av sitt rotsystem vilket med tiden gör marken mer näringsrik och därmed trivs inte ängsväxterna som vill ha näringsfattig jord längre.
De höga lupinerna har tagit över växtplatsen i skogskanten som normalt har många olika växtarter. En midsommablomster försöker hålla sig kvar.
Alla kan göra en liten insats för att hindra lupinen att breda ut sig eller ännu hellre minska dess utbredning. Det minsta man kan göra är att bryta av eller slå av växten med lie eller trimmer innan den hunnit bilda frön. Plocka gärna en bukett men kom ihåg att slänga de vissna lupinerna i brännbart avfall så att inte några frön hamnar i jorden och gror. Mindre bestånd kan man dra eller gräva upp med rötterna om marken är fuktig. Genom att slå eller klippa ner plantan upprepade gånger under växtsäsongen försvagas den så småningom. Det kommer ta några år innan man ser resultat men det är värt mödan.
